Uppfödning

Under de första två månaderna efter kalvningen är kalven relativt ömtålig och behöver ett ljust, dragfritt och rent stall. Vanligen får kalvarna en separat avdelning, där det är lite varmare än hos korna.

Om kalvningen sker utomhus ligger en nyfödd kalv stilla de första dagarna. Inomhus bör den därför ha lugn och ro i en egen box. När den har fått tillräckliga krafter, senast åtta veckor efter födseln, flyttas den till en box med flera kalvar.  Där kan man se om den har aptit och kraft att hävda sig mot de andra.

Den nyfödda kalven får råmjölk från sin mamma. För att få antikroppar mot smitta samt nödvändig näring måste kalven dia två liter råmjölk inom de fyra första timmarna efter födseln.

Under den första månaden föds kalvarna upp på mjölk eller mjölkersättning. De har ett stort sugbehov och utfodringen sker ofta genom olika anordningar med nappar. Mjölken kompletteras med fint hö och efter några dagar även kraftfoder. Kalven slutar normalt dia under betet eller efter cirka ett halvår.

Köttrasdjurens kalvar går tillsammans med modern på bete under den första sommaren. De utfodras för att bli slaktfärdiga efter cirka ett till två år. Kvigkalvar och stutar går ibland även på bete under nästa sommar. Tjurkalvar slaktas redan vid 18 månaders ålder. En del tjurar kastreras och kallas då stutar. De blir lugnare, men växer långsammare och slaktas efter cirka två år.

Vissa kalvar föds upp på mjölk, spannmål och proteinfoder för att nå sin slaktvikt redan vid sju månaders ålder. Det kalvkött som säljs i butikerna kommer oftast från kalvar som fötts upp på detta sätt och kallas ”mellankalv”. Begreppet ”gödkalv” innebär att kalvarna föds upp på i huvudsak mjölk. De slaktas vid tre månaders ålder och årligen produceras enbart cirka 500 gödkalvar.

Senast uppdaterad (2010-10-22 09:19)