Sveriges Lantbruksuniversitet Umeå Universitet Lunds Univeristet Göteborgs Universitet Örebro Universitet Linnéuniversitetet Chalmers Högskolan Kristianstad Livsmedelsföretagen  Livsmedelsverket Lantbrukarnas Riksförbund Svensk Dagligvaruhandel Sveriges Hotell- & Restaurangföretagare 
Kontakta oss   Sajtkarta
 


Djurskydd

Obs, öppna i ett nytt fönster. PDFSkriv utSkicka sidan

 

En lerig knorr på en gris som går utomhus
Foto: Frederick Vandaele
Svenska grisar har knorr på svansen medan många av de Europeiska grisarna inte har det. Det beror på att vi i Sverige har ett förbud mot att kupera (man kapar av svansen) grisarnas svans.  Det är en del av den stränga svenska djurskyddslagstiftningen. Den svenska modellen för djurskydd är uppbyggd för att så långt möjligt ge friska djur på djurens egna villkor. Djuren ska födas upp i en miljö  där de kan utöva sina naturliga beteenden. För grisar innebär djurskyddslagen bland annat följande:

Avel och uppfödning.

Det är inte tillåtet med avel som medför lidande för grisarna. Dräktiga suggor ska gå fritt och inte vara uppbundna eller fixerade. Fixering är tillåtet i många EU-länder och innebär att suggan står i ett så litet bås att hon inte kan röra sig. Fixering sker när suggan grisat och ska förhindra att suggan ligger ihjäl sina ungar. Suggan kan dia sina ungar trots att hon är fixerad.  I Sverige är fixering tillåtet i högst en vecka.

Smågrisar ska ha en liggplats i ett uppvärmt utrymme där de inte är i vägen för suggan under den första månaden. Smågriskullar bör hållas samman under tillväxtperioden. Grupper av olika ålder och storlek ska hållas skilda från varandra.

Stallmiljö

Det finns noggranna regler för ljus, ventilation, temperatur (stalltemperatur på 16-22oC brukar vara vanligt), buller och hur stort utrymme varje gris ska ha. Beroende på hur stallet och boxarna ser ut och hur mycket grisarna väger är kravet på utrymme olika. Till exempel grisar som väger 95 kg och bor i en ströbäddsbox ska ha 1,33 m2 per gris. Slaktgrisarna ska även ha halm för att kunna böka. Det motverkar svansbitning och annan aggressivitet.

Skötsel

Enligt Jordbruksverkets föreskrifter ska en grisuppfödare bland annat

  • sköta sina grisar så att de är tillfredsställande rena
  • kontrollera grisarnas klövar regelbundet
  • ordna grishållningen så att det går att se till grisarna på ett tryggt sätt, normalt minst en gång varje dag och ännu oftare för nyfödda, sjuka och högdräktiga

Det är förbjudet att styra grisarna beteende med utrustning som ger elektriska stötar. Elstängsel får användas när grisarna går ute.

Medicinering

Antibiotika och andra antibakteriella medel får bara användas med recept och för att bota sjuka djur, inte för att öka tillväxten. Istället ska uppfödaren prioritera förebyggande svinhälsovård.

Dessa regler har medfört att användningen av antibiotika minskat till hälften. Det minskar riskerna för uppkomst av bakteriestammar som är resistenta mot antibiotika. Det är också viktigt för att kunna producera ett ”rent kött”, alltså kött som är fritt från salmonella, hormoner, antibiotika och medicinrester.

Foder

Grisarnas foder ska ha en struktur som passar grisen och ge tillräcklig och välbalanserad näring. Grisarna ska också ha tillgång till bra dricksvatten. Utfodrings- och vattensystem ska vara utformade så att grisarna kan äta och dricka lugnt och naturligt.

Skrivet av LivsmedelsSverige 2009-03-26 11:18

Senast uppdaterad (2011-01-31 15:50)