Sveriges Lantbruksuniversitet Uppsala Universitet Umeå Universitet Lunds Univeristet Göteborgs Universitet Örebro Universitet Linnéuniversitetet Chalmers Högskolan Kristianstad Livsmedelsföretagen  Livsmedelsverket Lantbrukarnas Riksförbund Svensk Dagligvaruhandel Sveriges Hotell- & Restaurangföretagare 
Kontakta oss   Sajtkarta
 


Kyckling

Obs, öppna i ett nytt fönster. PDFSkriv utSkicka sidan

Kyckling började födas upp i större skala under 1950-talet och är idag det fågelkött som är mest efterfrågat av konsumenterna. Totalt finns det ungefär 150 uppfödare, från södra delarna av landet upp till Mälarregionen. Det är i huvudsak familjejordbrukare som föder upp sina kycklingar på kontrakt med olika slakteriföretag. År 2009 producerades drygt 71,8 miljoner kycklingar.

Dagens kycklingar härstammar från korsningar mellan de tunga och muskulösa raserna cornish och plymouth rock.

Uppfödning

Kycklingen kläcks i en maskin och lastas i lådor under det första dygnet. Därefter transporteras de direkt till gården där de ska födas upp. Stallet är då uppvärmt till cirka 32 grader och kycklingarna går fritt inomhus med strö så de kan picka och sprätta. Allt eftersom kycklingen växer sänks temperaturen successivt till cirka 20 grader. I modern uppfödning är stallklimatet datorstyrt och regleras med hjälp av ventilation och värmetillskott.

Gul kyckling i kycklingstall
foto:Sven Persson
Swelo Photo
Över hela världen, även i Sverige, används snabbväxande kycklingraser. En nyckläckt kyckling väger cirka 40 gram och på en dryg månad ökar vikten till 1,5 kg.

För de uppfödare som är med i och uppfyller kraven i ett av Jordbruksverket godkänt omsorgsprogram är högsta tillåtna beläggning 36 kg. Dessa krav är hårdare än vad som regleras i lagstiftningen. Att uppfödarna uppfyller dessa högt ställda krav kontrolleras noggrant genom en rad kontrollprogram samt vid besök på gårdarna.

I de flesta andra länder regleras idag inte beläggningen (antal kilo fågel per kvadratmeter) i kycklingstallet, men gemensamma EU-regler träder i kraft under 2010. I det nya EU direktivet är högsta beläggning 42 kg fågel per kvadratmeter, vilket för många länder är en stor sänkning mot nuvarande praxis.

Det vanliga är att man föder upp fem till sju omgångar kycklingar per år i samma stall. Den genomsnittliga uppfödaren har mellan 30 000 till 85 000 kycklingar per omgång.

Foder

Fodret består i huvudsak till cirka 70 procent av spannmål oftast vete men ibland även rågvete, korn och havre. Resten är proteinråvaror som till exempel soja, raps, ärter och eventuellt en mindre mängd fiskmjöl (eftersom detta  dels är dyrt, dels inte främjar miljön och ekosystemet i havet används det inte inom den konventionella uppfödningen). Dessutom innehåller fodret oftast några procent vegetabiliskt fett samt vitaminer och mineralämnen.

Sedan år 1984 har vi i Sverige inte använt antibiotika i fodret i syfte att öka tillväxten hos djuren, eftersom det finns risk för utveckling av resistenta bakterier. Detta blev först 2006 förbjudet inom hela EU.

Slakt

Som regel slaktas kycklingen när den är omkring 34 dagar gammal och väger ungefär 1700 g. Kycklingarna blir fösta in i transportburar antingen genom en specialbygd maskin eller för hand. Detta sker oftast nattetid när stallet är nedsläckt och kycklingarna ligger still och vilar. Därmed undviker man onödig stress hos djuren. Därefter transporteras kycklingarna till slakteriet. Uppfödningen sker i nära anslutning till slakterierna och slakten kan ofta börja direkt på morgonen. Vid slakteriet hängs kycklingarna upp i fötterna, bedövas med en elektrisk stöt, alternativt med gas, och töms på blod.

All-in-all-out

Uppfödare i branschorganisationen Svensk Fågel tillämpar en metod som kallas "all-in-all-out". Den innebär att man inte får sätta in nya kycklingar i stallet innan det tömts på djur och gödsel från tidigare omgång. När lantbrukaren har levererat kycklingarna till slakt rengörs stallet noggrant. Gödseln körs ut och stallet tvättas och desinficeras omsorgsfullt. Därefter får stallet torka och stå tomt i en till två veckor innan det är dags att förbereda stallet för en ny omgång av kycklingar.

Ekologisk kyckling

Det finns en stor efterfrågan på ekologisk kyckling men i dagsläget bara en ekologisk uppfödare i Sverige. Många uppfödare oroar sig för att produktionskostnaderna ska bli alltför höga med ekologisk kyckling och att konsumenten inte kommer att vilja betala merkostnaden för köttet. Det finns också en osäkerhet inför de olika krav som ställs på uppfödning och slakt av ekologiska kycklingar, bland annat vad gäller miljö- och djurvänlighet.

KRAV-höns under mobilt hönshus
foto: Mats Gerentz, SLU
För uppfödning av KRAV-kyckling finns regler som ställer höga krav på djurens vistelse, utfodring och slakt. Uppfödaren ska bland annat använda KRAV-kontrollerat lågproteinfoder och under sommarhalvåret ska kycklingarna få vistas utomhus i mer än halva sin livstid med tillgång till grovfoder och frisk luft.

Det är möjligt att föda upp ekologiska kycklingar utan att KRAV-märka kycklingen. Man följer då istället EU:s regler för ekologisk produktion och märker sina produkter med EU-loggan för ekologisk produktion.

Produktion och konsumtion

Under 2009 producerades 111 700 ton svenskt fågelkött, vilket är en minskning med 1,7 procent jämfört med året innan. Antalet producerade kycklingar i Sverige var 71,8 miljoner stycken, en minskning med 2,4 procent jämfört med föregående år.

Under 2009 konsumerade svenska konsumenter totalt 160 900 ton fågelkött, vilket var en minskning med 2,4 procent. Ser man till konsumtionen av fågel ligger Sverige under genomsnittet i EU, trots en fördubbling av den svenska konsumtionen under de senaste tio åren.

Konsumtionen av svensk kyckling var under 2009 åtta kilo per person, vilket är en ökning med 3,4 procent. Trots ökningen är över hälften av de kycklingar vi konsumerar importerade.

Senast uppdaterad (2011-03-25 09:54)