Historik

Vilda bär och växter hade större betydelse som föda under förhistorisk tid, innan jordbruket infördes för 6 000 år sedan. På många håll i Sverige var allmogen skeptisk till att plocka bär. Det var också svårt att få tid till bärplockning eftersom skördearbetet inom jordbruket var mest intensivt vid den tid då bären var mogna. När sockerbetsodlingen kom igång i större skala på 1880-talet och priset på socker sjönk, ökade intresset för vilda och odlade bär. Socker är ett viktigt konserveringsmedel för många bärprodukter. Bär har använts till mat och i desserter, som saft, sylt, gelé och medicin.

Från slutet av 1800-talet ökade intresset för att plocka lingon. Tack vare sitt naturliga innehåll av bensoesyra, ett konserveringsmedel, behövde de inte sockras eller torkas för att bevaras. Saltade hjortron transporterades från Norrland och såldes i Stockholm redan på 1700-talet, men bäret fick större ekonomisk betydelse först på 1950-talet. Blåbär började plockas i större omfattning först i början av 1900-talet, då det fanns torkerier för blåbär över hela landet.

 

Krusbär gick även under namnet stickelbär på grund av de taggiga grenarna. Vi vet att de funnits i Sverige sedan 1630-talet och i början av 1900-talet fanns fler än hundra krusbärssorter. Många sorter försvann eftersom de lätt fick krusbärsmjöldagg och nya motståndskraftiga sorter förädlades fram. Hallon och vinbär växer vilt i nästan hela landet, men det är förädlade sorter vi odlar i våra trädgårdar. Det finns många olika sorter, till exempel olika gula och röda hallon eller svarta, vita och röda vinbär. Vinbär har, precis som namnet antyder, använts för vinberedning, vilket Linné beskrev på 1700-talet.

Både vilda och förädlade smultron har odlats som trädgårdsväxt. Jordgubbar är det mest odlade bäret i landet. Jordgubben uppstod i Frankrike på 1700-talet efter en korsning av ett sydamerikanskt och ett nordamerikanskt smultron. Jordgubben kallades ananassmultron då den introducerades i Sverige.

Senast uppdaterad (2010-11-10 14:34)