Miljöhänsyn

Bären har många angripare såsom svampar, ogräs, insekter, kvalster, råttor och sorkar. Välskötta växter i god kondition står bäst emot angrepp. Odlaren kan också välja sorter som är resistenta mot till exempel en viss parasit. I biologisk bekämpning av skadegörare tar man hjälp av dess naturliga fiender, så kallade nyttoorganismer.

Rotogräs som kvickrot och tistel kräver många arbetstimmar att bli av med. För att odlingen ska bli lönsam väljer därför många odlare att bekämpa ogräset med kemiska medel.

Även om kemikalier används med allt större försiktighet, är ofta någon form av kemisk bekämpning nödvändig för att få en bra skörd. Det är den nationella myndigheten Kemikalieinspektionen som avgör om preparaten är godtagbara ur hälso- och miljösynpunkt, om de verkligen behövs och är effektiva.

De kemiska bekämpningsmedlen delas in i tre klasser. Klass 3 får användas av alla, men för medel i klass 1 och 2 gäller särskilda regler och man måste utbilda sig för att få använda dem. Till exempel får inte medel som är skadliga för bin, humlor och andra insekter som pollinerar blommor, användas på blommande växter. Vissa medel används bara vår och höst, andra efter att bären skördats.

Ekologisk bärodling

Den största utmaningen för ekologiska bärodlare är att hålla ogräs och skadedjur borta utan att ta hjälp av kemiska bekämpningsmedel. Ett vanligt sätt att hålla efter ogräs är att täcka marken med något material, till exempel halm. Mot skadegörare används till exempel biologisk bekämpning i form av mikroorganismer som bakterier och rovkvalster.

Senast uppdaterad (Onsdag, 29 Juli 2009 12:08)