Historik

De mest odlade frukterna i Sverige är äpple, päron, plommon och körsbär. Äpple dominerar kraftigt och går att odla över stora delar av landet. Vildapeln har funnits i Sverige i ca 10 000 år och det finns arkeologiska fynd från Alvastra som är 4 500 år gamla. Fynden visar att frukten hade torkats. De sorter vi odlar idag har inte sitt ursprung i vildapeln utan har förts in i landet. I ett brev från 1292 finns det första belägget för en fruktträdgård i Sverige.

Av äpple finns det enbart i Sverige många hundra lokala sorter, till exempel Åkerö, Gyllenkroks astrakan och Urshults kungsäpple. Eftersom varje kärna i ett äpple ger upphov till en ny sort så måste de sorter man vill bevara förökas genom ympning på en grundstam eller ett annat träd för att bevaras. De sorter som varit härdiga i det klimat där de uppkommit och har haft andra uppskattade egenskaper har i många fall levt kvar. Dessa egenskaper tillsammans med att sorterna bär med sig en historia gör att man vill bevara dem för framtiden i genbanker, som finns på flera platser över hela landet. I vårt kyliga klimat utvecklas smakerna i frukten bättre än i frukt odlad på varmare breddgrader och svensk frukt smakar därför ofta mer än importerad. Höga produktionskostnader har dock bidragit till att många svenska fruktodlingar idag har försvunnit.

Päron är inte lika härdiga som äpplen och frukten har kortare hållbarhet, vilket har bidragit till att det inte finns lika många sorter och att de inte odlas lika mycket. Både päron och plommon måste ympas för att sorten ska bevaras. Plommon uppstod genom hybridisering mellan slån och körsbärsplommon. Det fanns i Europa för 6 000 år sedan och kom troligen till Sverige under medeltiden. Arkeologiska fynd visar att vi åt körsbär på 500-talet i Sverige och körsbärsträd förekommer både vilda och förvildade. Träden trivdes bra även på karga marker och det finns uppgifter från 1800-talet att bären kunde vara en viktig inkomstkälla för dem som hade det sämre ställt.

Senast uppdaterad (2010-11-10 12:00)