Odling av kryddor

Kryddväxter odlas dels i stora automatiserade anläggningar, dels av mindre företag tillsammans med annan växthus- och frilandsodling.

 

Odlingen sker i så kallade substrat. Oftast är dessa substrat relativt näringsfattiga och växtnäringen tillförs via bevattningen. Alternativet är att ett näringsrikt substrat som innehåller mycket av det som behövs för plantans tillväxt.

Svårigheten med det senare alternativet är att en för stark koncentration av växtnäring kan hindra frönas groning och påverka pH-värdet negativt.

Kryddväxterna behöver framför allt kväve, men även andra näringsämnen som fosfor, kalium och kalcium. Med rätt gödsling blir plantan frisk och grön, med felaktig blir den blek och bladen gulnar. Särskilt basilika har ett stort kvävebehov. Plantorna hanteras på stora bord där de kan vattnas och skötas. Bevattningen styrs av bland annat årstid och plantstorlek.

Att få rätt balans mellan näring, ljus och vatten är en av kryddodlarens utmaningar. Växterna ska växa till sig snabbt, samtidigt som de inte får bli för långa. Konsumenterna vill ha korta kompakta kryddväxter. Så kallad sträckningstillväxt kan förhindras genom att reglera vatten, växtnäring och ljus.

Plantorna förökas med frö eller sticklingar. Med sticklingar blir växtperioden kortare jämfört med om plantan frösås. Dessutom är man helt säker på att få enhetliga plantor med likartat utseende. Exempel på kryddväxter som förökas med sticklingar är fransk dragon, rosmarin, mynta och citrontimjan.

 

Frösådd görs i sålåda eller direkt i kruka. För att få rätt mängd frön finns olika hjälpmedel, men ofta sker sådden för hand. Genom att använda sålådor kan man använda näringsfattigare substrat och undvika groningsproblem på grund av för stark koncentration av gödsel. Nackdelen är att det krävs omplantering, vilket orsakar merarbete. Att förenkla arbetet för att minska kostnaderna är en av trädgårdsodlingens stora utmaningar.

Kryddväxter sås ofta direkt i krukan. Det kräver stor uppmärksamhet så att bevattningen blir väl avvägd. Krukan får inte torka ut. Här används ibland så kallade signalväxter. Ett exempel är basilika, vars frön signalerar när det är dags att vattna. Fröna är ljust lavendelblå när de är fuktiga, medan färgen mörknar när de torkar.

Senast uppdaterad (2011-02-03 15:34)