Odling av raps och rybs

Raps odlas på cirka 95 procent av den svenska arealen för oljeväxter, framför allt i Götaland och södra Svealand. Rybs tål ett kyligare klimat än raps och odlas därför längre norrut.

Sådd

Sådden sker både höst och vår. Höstsådd ger i regel en större skörd, men är förenad med risker. Under en sträng vinter kan grödan förstöras genom så kallad utvintring. Det betyder att kyla och fukt gör att vissa plantor dör. Med rätt sortval och odlingsteknik minskar risken.

Oljeväxter behöver god tillgång till syre i jorden. De är därför känsliga för fuktiga jordar, där mängden syre är begränsad. Det gäller särskilt höstrapsen, som bör odlas på väldränerade jordar. Vårrapsen är däremot mer tålig och kan odlas på de flesta jordar. Om våren är sen, kan vårrybs vara ett bättre val eftersom den har en kortare växtperiod.

För att plantorna ska hinna bli tillräckligt kraftiga inför vintern, sker höstsådden redan under augusti. Efter vintern måste odlaren kontrollera hur många plantor som överlevt. Är det för få måste fältet köras upp och sås om. Höstsådden var då förgäves.

Tidpunkten för vårsådden är svårbedömd. Den ska ske så tidigt som möjligt, men sträng kyla kan göra att den kommer igång för sent eller att fröna inte gror. Alltför tidig sådd kan också leda till frostskador samt problem med ogräs, som växer bättre än oljeväxterna vid låga temperaturer. Vid för sen sådd riskerar man att rapsen inte hinner mogna.

Ogräs

Ogräs är något som odlare av oljeväxter måste vara uppmärksam på. Någon form av bekämpning är nästan alltid nödvändig. Höstrapsfälten har ofta gott om ogräs på hösten. Särskilt besvärlig är åkersenapen som inte bara konkurrerar om näring och ljus utan även försämrar kvaliteten på fröna. Helst bör detta åtgärdas innan vintern, antingen genom besprutning eller genom hackning. Vårsådden behöver däremot sällan ogräsbekämpas.

Gödsling

Oljeväxter gödslas främst med kväve, fosfor och kalium. Fördelningen anpassas efter växtplats och jordmån. Stallgödsel är ett lämpligt och allsidigt gödselmedel. Brist på kväve gör att bladen bleknar och lätt faller av. Genom att odla ärter eller klöver som förfrukt behövs det mindre kvävegödsel. Detta sätt att variera grödorna på växtplatsen kallas växtföljd.

Svavel krävs för att oljeväxterna ska utvecklas bra och ge en god skörd. Tidigare fick oljeväxterna en del av sitt svavelbehov genom det sura nerfallet i atmosfären. Nu måste svavel i större utsträckning ges genom gödsling.

Skörd

Tidpunkten för skörden avgörs av vattenhalten i fröna. När de mognar minskar andelen vatten och oljehalten ökar. Ofta direkttröskas oljeväxterna, vilket innebär att man fäller rapsen och tar hand om fröna med en skördetröska. Ett alternativ är att skära av den övre delen av plantan, där skidorna sitter och låta dem ligga kvar på fältet för att eftermogna och sedan tröskas.

Skadedjur och sjukdomar

Oljeväxterna kan drabbas av skadedjur och sjukdomar. Odlaren måste ha ständig uppsikt och sätta in rätt åtgärder. För att bidra till att växterna håller sig friska och skörden håller en hög kvalitet kan odlaren:

• Arbeta med en växtföljd med oljeväxter vart 5-6 år på samma växtplats
• Vara noggrann med bekämpning av ogräset
• Plöja ner växtrester för att hindra spridning av svampangrepp
• Undvika att odla höst- och våroljeväxter bredvid varandra
• Odla motståndskraftiga och resistenta sorter

Vanliga skadedjur är till exempel åkersniglar, rapsbaggar och rapsjordloppor. Fukt är en orsak till olika sjukdomar som till exempel klumprotsjuka, bomullsmögel, svartfläcksjuka och kålbladmögel.

Senast uppdaterad (2011-02-03 16:11)