Odling av potatis

Potatisplantan är en 60 – 80 cm hög ört. Potatisplantans underjordiska stamdelar kallas för stoloner, och det är deras spetsar som sväller upp till kraftiga knölar, potatisar. Ytterst på potatisen finns skalet, som från början är mycket tunt men som tjocknar och gör potatisen tåligare allt eftersom den mognar. Vid sekelskiftet 1900 omfattade potatisodlingen ungefär 160 000 hektar. Numera odlas potatis yrkesmässigt på cirka 60 000 hektar.

 

Klimat och växtföljd

Potatis utvecklas bäst när det varken är för varmt eller för kallt och en del regn. Den trivs på lätta, väldränerade jordar, både sandjordar och mulljordar går bra. Man bör inte odla potatis oftare än vart fjärde år på samma jord eftersom man då kan få problem med sjukdomar och skadedjur. Därför ingår potatis som regel i växtföljd där man växlar med andra grödor från år till år.

Förgrodd och sättning

Ibland förgror man potatisen för att kunna skörda extra tidigt eller för att få en större skörd. Förgroningen går till så att man utsätter potatisen för ljus så att potatisens fyra till tio insjunkna ögon får groddar. Dessa ögon är knoppanlag och skjuter nya groddar och stjälkar när den sätts i jorden.

För att potatisen ska gro krävs en jordtemperatur på sju grader. Potatisen bör sättas på cirka fem centimeters djup. Sättningen görs med mer eller mindre avancerade potatissättare.

Jordmån och gödsling

Potatisen trivs i djupt luckrad jord med god struktur och fuktighet. För att få det bör man höstplöja det blivande potatisfältet och sedan bearbeta jorden en eller två gånger till på våren. Det krävs också noggrann gödsling för att få en god skörd; rätt mängd gödning, jämn spridning på fälten och rätt balans mellan olika näringsämnen. pH-värdet bör ligga kring 6,0. I Norrland får man bäst skördar på jordar som har ett pH mellan 5 och 6.

Skötsel

Potatisen behöver kupas en eller två gånger. Kupa innebär att man fyller upp med jord runt potatisplantorna, dels för att förhindra ogräset, dels för att potatisknölar som ligger ytligt kan bli gröna av solljuset och utveckla solanin, ett gift som även finns i potatisens blomma.

Under växtperioden är det viktigt att potatisen har regelbunden tillgång på vatten. Vattnet gör att potatisplantan kan tillgodogöra sig näringen i jorden och gödselmedlen. Det betyder att odlaren måste vattna vid torrperioder. Det krävs 60 liter vatten för att producera ett kilo potatis.

Skörd och lagring

Blastdödning.Genom att döda potatisplantans blast avbryter man knölarnas tillväxt. Istället blir skalet kraftigare, vilket är bra när den stötkänsliga potatisen ska tas upp ur jorden. Blastdödningen kan göras kemiskt eller termiskt. Man kan också krossa blasten..

Upptagning. Potatisen tas upp ur jorden med en potatisupptagare. I maskinen sållas potatisen från jorden. All hantering av potatis måste ske med stor försiktighet eftersom potatisen är känslig för stötar.

Lagring. Odlaren måste ofta lagra potatisen en tid innan den kan transporteras vidare till grossist. Potatisknölen är en levande växtdel, och som alla växtdelar andas den. Andningen innebär att kolhydrater bryts ner till koldioxid och vatten, vilket innebär en viktförlust. Det gäller alltså för odlaren att lagra potatisen så att andningsförlusterna blir så små som möjligt. Lämplig temperatur är tre till fem grader och, för att förhindra vattenavdunstning, en luftfuktighet på cirka 90 procent.

Lagerlokalen ska vara väl ventilerad och helt mörk. Såväl naturligt ljus som elektrisk belysning gör att potatisen blir grön och utvecklar giftet solanin.

Senast uppdaterad (2010-12-22 12:59)