Odling av morot
Moroten är en av våra mest omtyckta grönsaker. Den är billig, god, nyttig och tillgänglig året om. Eftersom den är relativt lätt att lagra, har den traditionellt varit värdefull som vinterföda åt både människor och djur. Dagens orangeröda morot är resultatet av ett förädlingsarbete där man korsat många olika sorter i syfte att få ett högt näringsvärde och en hög karotinhalt. Trots att det går att odla morötter i så gott som hela landet, importerar vi årligen stora mängder, framför allt från Danmark.
Historik
Moroten har odlats i minst 2000 år i Mindre Asien och Egypten. För cirka 600 år sedan spreds den till Kina och sedan vidare till Europa. Den odlade moroten härstammar från vilda exemplar som finns här och var i Europa. På Gotland hittar man ofta vildmoroten utmed vägarnas dikesrenar. Färgen har skiftat genom århundradena, från purpurfärgad vildrot som förädlades och blev gul och så småningom vit.
Odling
De odlande företagen är väldigt olika varandra. Det finns allt från storskaliga odlingar helt inriktade på morötter. Sådd, ogräsrensning och skörd sköts ofta med stora maskinella insatser och man tar hjälp av datorer, bland annat för att avgöra när olika åtgärder som till exempel ogräsrensning behöver sättas in. Det finns också många små odlare, ofta familjeföretag, som ibland odlar morötter som en av flera grönsaker eller rotfrukter. Ofta sköts en stor del av arbetet manuellt. Det finns en hel del ekologiska odlingar och vissa odlare har ekologiska och konventionella odlingar sida vid sida.
Jorden
Morötter växer bra på de flesta jordar, förutsatt att jorden är lös och lucker med ett pH-värde på 6,5 till 7,0. De måste växa soligt för att utvecklas och en öppen, blåsig växtplats ger också ett bra skydd mot skadeinsekter.
Sådd och skötsel
Morötter sås så tidigt som möjligt på våren eftersom fröna behöver lång tid för att gro. Lägsta groningstemperatur är sju grader och groningstiden cirka 12 till 24 dygn. De större odlarna sår med en så kallad precisionssåmaskin, som släpper ut ett exakt antal frön som hamnar på ett bestämt avstånd från varandra, och slipper därmed att gallra morötterna.
Morötter har ett stort behov av kalium och kräver jämn tillgång på vatten. Om morotens topp utsätts för dagsljus kan den bli grön, så kallade grön nacke. Genom att kupa upp jord så att nackarna är ordentligt täckta skyddar man moroten mot ljus och undviker att de blir gröna.
Skörd
På sommaren skördar man genom att gallra bort de största plantorna. Morötter för vinterbruk skördas så sent som möjligt, i oktober-november.
Sorter
Morötter kan vara mycket stora och koniska där en enskild rot kan väga upp till två kilo, till mycket små rötter som endast väger några gram.
Idag är moroten orange, men även de gamla sorterna har viss efterfrågan, delvis för sina färger:
- Vita morötter är milda i smaken och passar för dem som är allergiska mot betakaroten.
- Gula morötter är varken söta eller saftiga och har tidigare ansetts mer som foder till djur än som föda.
- Röda morötter innehåller mer betakaroten och man kan även hitta lykopen som annars finns i tomater.
- Lila morötter är saftiga men inte så söta och är överraskande nog orange inuti.
Senast uppdaterad (2011-03-18 14:41)
