Moroten och miljön

 Morötter behöver mycket kalium men är annars inte så näringskrävande. Den konventionelle odlaren använder konstgödsel medan den ekologiske odlaren väljer stallgödsel. Det går åt betydligt mindre energi att producera morötter och andra rotfrukter än vad som går åt till växthusodlade grönsaker som sallat och tomat. Även om morotsodlaren måste bekämpa ogräs och insekter behövs inte lika mycket bekämpningsmedel som till många andra grönsaker, frukter och bär.

Morotsflugan och morotsbladloppan är två skadeinsekter som morotsodlaren måste bekämpa, antingen genom kemiska eller biologiska bekämpningsmetoder. Exempel på det senare är att låta nyttoorganismer som bakterier och rovkvalster ta hand om skadeinsekterna. Risken för angrepp från morotsflugan minskar när man använder en genomtänkt växtföljd.

IP-odlat marknadsförs inte direkt till konsument, men är en vanlig odlingsform i svensk odling idag. Huvudmålsättingen för IP är att minimera användningen av energi, handelsgödsel och kemiska medel men ändå få en bra skörd. Odlarna går fortlöpande kurser för att hela tiden uppdatera sig och använda senaste forskningsrönen. Alla odlingsåtgärder dokumenteras så att odlare och rådgivare kan gå tillbaka och dra erfarenheter av olika insatser. IP-certifiering är ett krav för att få leverera till många uppköpare. För att minimera behovet av kemisk bekämpning är odlarna extra noga med val av sorter, odlingsplats och gödsling. De använder också väderbaserade prognosmodeller för att kunna vidta förebyggande åtgärder.

 

Senast uppdaterad (2010-12-22 13:29)