Odling
Av de sädesslag som odlas i Sverige, är det särskilt korn, havre och råg, som passar det lite kyliga svenska klimatet. Det vete som odlas i Sverige sås till största delen på hösten – höstvete. Det hinner växa till sig innan vintern kommer och ger större skörd än det vete som sås på våren. I Sverige odlas vårvete främst i trakter med varmare klimat.
Höstgrödorna ger inte bara större skördar utan de har även andra fördelar. De täcker marken under höst och vinter, vilket minskar läckaget av växtnäring ur marken. Nackdelen är att de, under ogynnsamma vintrar, kan drabbas av till exempel snömögel och isbränna. Det kan öka ”utvintringen”, det vill säga det antal plantor som inte överlever vintern.
Stråsädens utveckling – Zadoks skala
Vid odling av spannmål används en skala, som beskriver plantans olika utvecklingsstadier – Zadoks skala. Skalan är likartad för all stråsäd och det finns ett 100-tal stadier som handlar om groddning, skottbildning, stråskjutning, blomning och mognad.
Skalan används för att på ett tydligt sätt ange i vilket stadium av plantans tillväxt som olika arbetsinsatser ska göras, till exempel gödsling, ogräsbekämpning och inte minst skörd.
Odlingsåret för höstvete
Sådden sker under september. Ju längre norrut, desto tidigare. Höstbruket inleds med plöjning och jordbearbetning. Höstvete sås 3-4 cm djupt och gödslas för att plantorna ska bli lagom stora och klara vintern. Höstvete trivs bäst på väldränerade lerjordar, där rötterna kan nå ner till 2,5 meters djup. Växtföljden (ordningen för hur man växlar mellan olika grödor på växtplatsen) är viktig för en bra skörd. Vete är känsligt och man bör undvika att odla vete på en jord där det året före växte vete, råg eller korn. Det ökar risken för sjukdomar på strået, bladen och axet.
Valet av utsäde.
Det finns ett stort antal arter att välja mellan och odlaren gör en bedömning av vilket utsäde som passar på växtplatsen. Ett val som bland annat handlar om:
- Skördens storlek – avkastning
- Vinterhärdighet – höstgrödornas förmåga att klara vintern
- Stråstyrka och strålängd – för att undvika liggsäd vid regn
- Mognadstid – så kort som möjligt men tillräcklig för att ge en bra skörd
- Resistens – motståndskraft – mot sjukdomar
Övervintringen lyckas bäst om plantorna har nått lämplig storlek. Kylan är en fara både om de är för späda och för stora. Plantorna härdas bäst om hösten är torr och temperaturen faller långsamt. Ogräs som övervintrar kan ställa till problem på försommaren och måste hindras med bekämpningsmedel.
Skörden ska ske när vattenhalten i kärnan har nått rätt nivå. Väntar man för länge kan det så kallade falltalet sjunka. Odlaren använder en mätare för att bedöma kärnornas vattenhalt. Vid fuktig väderlek startar groningsprocessen lättare och falltalet sjunker.
För hög vattenhalt försvårar tröskningen (när kärnan skiljs från skalen). Samtidigt gäller det att ha tur med vädret. Kärnans vattenhalt ökar lätt vid regn eller fuktigt väder. Då krävs det att skörden torkas, vilket är energikrävande.
Sjukdomar och skadedjur
Höstvetet hotas av en mängd sjukdomar och skadedjur, bland annat fusarioser, sotsvampar, bladsvampar, mjöldagg, gulrost, brunfläcksjuka, stråknäckare, rotdödare, vetemyggor och bladlöss. Det är angrepp som kan påverka både kvaliteten och avkastningen på skörden, genom att tillväxten och mognaden hindras eller stråna dör.
De flesta angrepp kan bekämpas. Det är Jordbruksverket och de lokala växtskyddscentralerna som rekommenderar vilka bekämpningsmetoder som ska användas. Finns det risk för att smittan kan spridas med utsädet kan man beta det, vilket innebär att utsädet behandlas med bekämpningsmedel.
Regn och fuktig väderlek gynnar svampsjukdomar och odlaren måste följa väderprognoserna för att kunna sätta in rätt åtgärder i tid.
Senast uppdaterad (2010-10-22 08:48)
