Björnbär
Rubus fruticosus, Rubus porcerus, Rubus laciniatus
Björnbären är svarta och måste vara helt mogna för att smaken ska utvecklas. De odlade formerna smakar inte likadant som de vilda. Björnbärsbusken, som liksom hallon egentligen är en halvbuske, blommar med rosa eller vita blommor i juni. Bären mognar i september. Karaktäristiskt för alla björnbärsarter är att frukterna inte lossnar från fruktbotten när de mognar, den följer med bären vid plockning.
Det latinska namnet för vilda björnbär är Rubus fruticosus. I Sverige hittar man vilda björnbär upp till norra Svealand, framförallt i kusttrakterna. Längs västkusten bildar björnbärets krypande och vasstornade årsstammar ogenomträngliga snår.
Bland de odlade arterna finns sådana som inte har några tornar, exempelvis Rubus lacinatus. Rubus procerus är också en vanlig odlad art, den har tornar.
Björnbär användes i äldre tider som medicinalväxt. Bladen ansågs kunna läka olika slags sår och infektioner, de innehåller garvsyra. Björnbär är egentligen en stenfrukt.
Faktaruta-
Näringsvärden per 100 g färska bär:
- fibrer 5,9 g
- energi 184 kJ/44 kcal
- kolhydrater 6,5 g
- fett 0,4 g
- C-vitamin 21 mg
- järn 0,6 mg
- vatten 86 g
Användning: Björnbär kan ätas färska eller användas till sylt, marmelad, saft, kräm och bakverk. Bären lämpar sig bra för infrysning.
Hållbarhet: 6 dagar vid 0°C, 1 dag vid 20°C
Typiska fel: Röta, uttorkning, mekaniska skador.
Senast uppdaterad (2009-10-22 13:59)
