Hjortron
Rubus chamaemorus
Hjortronets blad är njurformade med fem till sju flikar. Varje stjälk bär en enda vit blomma. Blommorna är enkönade, vilket innebär att han- och honblommor växer var för sig. Ungefär en tredjedel av blommorna brukar vara honblommor och ge upphov till ett bär.
Hjortronen blommar i maj-juni. Bären brukar mogna i slutet av juli. De är först gröngulaktiga, sedan klart röda, därefter orange för att slutligen bli helt gula och mjuka när de är mogna.
Hjortron växer i mossar och kärr, framförallt i ett område som sträcker sig från Småland och norrut. Arten är sällsynt i sydligaste Sverige, större mängder hittar man på norrländska myrar. Stora mängder hjortron plockas varje år i Sveriges fjällkommuner. Här ger hjortronhanteringen fortfarande viktiga biinkomster, den kommersiella omsättningen kan vara 1 000 ton.
Försök med odling pågår i Nordnorge och flera sorter har tagits fram.
Bland vanliga bär är hjortron ett av de mer C-vitaminrika bären. Bäret har därför varit betydelsefullt för att förebygga skörbjugg i framförallt Norrland. Hjortron har också ett naturligt innehåll av bensoesyra, ett ämne med konserverande effekt. Bären kan plockas innan de är helt mogna vilket underlättar hanteringen – de är hårdare och mer tåliga innan de uppnått full mognad. Hjortron är egentligen en stenfrukt.
FaktarutaNäringsvärden per 100 g färska bär:
- fibrer 6,3 g
- energi 225 kJ/54 kcal
- kolhydrater 7 g
- fett 0,9 g
- C-vitamin 63 mg
- järn 0,7 mg
- vatten 84 g
Användning: Hjortron kan ätas färska eller används till mylta (rårörda hjortron), sylt, mos, gelé, saft, såser och kompott.
Senast uppdaterad (2009-10-22 14:03)

















