Svarta vinbär
Ribes nigrum
Svarta vinbär är också en vanlig trädgårdsbärbuske i Sverige. Det finns många olika sorter. Den svarta vinbärsbusken kan skiljas från den röda bland annat genom att buskens blad har samma karaktäristiska doft som de svarta vinbären. Blommorna som spricker ut i maj–juni är röd- till brungröna och sitter i klasar. Bären är svarta och mycket aromatiska med en särpräglad smak. De har ett högt innehåll av A- och C-vitamin.
Arten växer vilt i lundar, strandsnår och fuktiga skogar i Europa och centrala delar av Asien. I Sverige finns vilda eller förvildade buskar ända upp till Torne lappmark. Vilda svarta vinbär är särskilt vanliga i Stockholms skärgård och brukar kallas tistron.
I Norden har svarta vinbär med säkerhet varit kända i odling sedan början av 1600-talet. Svarta vinbär användes ursprungligen som medicinalväxt, mot skörbjugg samt hals- och magåkommor. Senare upptäckte man att bären också är lämliga som smakgivare till snaps och liknande. Övrig hushållsanvändning, till gelé, sylt och saft är av senare datum. Yrkesmässig odling av svarta vinbär förekommer i hela Sverige, med en tyngdpunkt i Norrbottens län.
FaktarutaNäringsvärden per 100 g färska bär:
- fibrer 7,1 g
- energi 323 kJ/77 kcal
- kolhydrater 11,5 g
- fett 1,3 g
- C-vitamin 210 mg
- järn 0,67 mg
- vatten 77,9 g.
Användning: Svarta vinbär äts sällan färska. De används i sylt, saft, kräm och géle. Vinbär går bra att frysa in.
Hållbarhet: 14 dagar vid 0°C, 1–2 dagar vid 20°C. Svarta vinbär är känsliga för värme.
Typiska fel: Mögel, röta, uttorkning, tryckskador.
Senast uppdaterad (2010-12-16 14:09)
