Nektarin

Prunus persica var. nucipersica

Foto: Fir0002

Nektarin år en glattskalig typ av persika och tillhör samma släkte som plommon, mandel och aprikos. Nektarinträdet blir sällan högre än 5 m. Bladen är smalt pilformade och blommorna ljusrosa till rosa. Nektarinen har uppkommit genom en spontan genetisk förändring av persika. Frukten är en stenfrukt, med en stor, hård kärna i centrum. Skalet är rött, ofta med gula inslag, fruktköttet är gult och saftigt och har en fyllig och frisk smak. Smaken kan vara intensivare än persikans.

En delad gul nektarin med brun kärna i mitten

Foto: Fir0002

Nektarin (och huvudarten persika) härstammar från Kina där den varit känd och odlad i över 4 000 år. Det latinska artnamnet hänger samman med att man länge trodde att persikan ursprungligen kom från Persien. Idag odlas nektarin främst i Sydeuropa, Kalifornien och Sydafrika.

Nektarinen lär ha fått sitt namn efter nektar som anses vara ”Gudarnas dryck” eftersom den har så fin smak.

Faktaruta

Näringsvärden per 100g färsk frukt:

fibrer 0,4 g
energi 236 kJ/56 kcl
kolhydrater 11,7 g
fett 0,5 g
C-vitamin 5 mg
järn 0,2 mg
vatten 86 g

Användning: Nektariner och persikor kan man äta som de är, eller använda i sallad och som tillbehör till varmrätter. Både nektariner och persikor används i bakverk och kokas till kompott och marmelad.

Försäljningsperiod: Hela året. Import från Sydeuropa, Sydafrika och Sydamerika.

Hållbarhet och förvaring: 14 dagar vid 0°C, 1-2 dagar vid 20°C. Nektariner förvaras bäst vid 0°C och 95-100 % relativ fuktighet. Förvaras nektariner vid 0°C i mer än tre veckor kan de få kylskador.

Känslighet: Nektariner är mycket känsliga för värme, uttorkning och etylen. De är däremot inte så känsliga för kylskador om förvaringen kylskåp inte blir för långvarig. Nektariner producerar mycket etylen.

Typiska fel: Uttorkning, övermognad, stöt- och tryckskador, inre brunfärgning, röta, skador i skalet.

Senast uppdaterad (2011-01-26 16:09)