Sveriges Lantbruksuniversitet Umeå Universitet Lunds Univeristet Göteborgs Universitet Örebro Universitet Linnéuniversitetet Chalmers Högskolan Kristianstad Livsmedelsföretagen  Livsmedelsverket Lantbrukarnas Riksförbund Svensk Dagligvaruhandel Sveriges Hotell- & Restaurangföretagare 
Kontakta oss   Sajtkarta
 


Sallat

Obs, öppna i ett nytt fönster. PDFSkriv utSkicka sidan

Lactuca sativa ssp m fl

Huvudsallat
foto: Johannes Jansson
norden.org
Det finns en mängd olika sorter och arter av ett- till fleråriga örter som kallas för sallat. Det vi oftast menar är olika sorter och sortgrupper av trädgårdssallat (Lactuca sativa), till exempel huvudsallat (Capitata-gruppen), isbergssallat (Capitata-gruppen), plocksallat (Plocksallat-gruppen), ekbladssallat (Crispa-gruppen) och romansallat (Romana-gruppen).

Arter och varianter av släktet Cichorium brukar också kallas sallat. Till det släktet hör till exempel endivesallat (C. intybus Foliosum-gruppen), frisésallat (C. endivia Frisée-gruppen) och rossisallat (C. intybus Rosensallat-gruppen). Alla ovanstående sallatsvarianter hör till familjen korgblommiga växter. Bladen innehåller mjölksaft, blommorna är gula eller blåa.

Sallatsformerna av släktet Lactuca har utvecklats från vilda sallatsformer som finns i Sydeuropa, Mindre Asien och Nordafrika. Även vissa vilda, korgblommiga svenska växter kan ätas som sallat, till exempel späda maskrosblad.

Machesallat (Valerianella locusta) hör till en annan växtfamilj som också används som sallat. Machesallat är en liten ört med små och mörkgröna blad som växer i rosett. Bladen har en mild, kryddig smak. I Sverige är arten känd sedan 1600-talet under namnet vårklynne. Längs kusterna förekommer den fortfarande ganska vanligt i vild form.

 

Rucolasallat, kallas också sandsenap
foto: freedigitalphotos.net
Rucolasallat (Diplotaxis tenuifolia) är en korsblommig växt och har under det här namnet först på senare tid börjat användas som sallat i Sverige. Smaken är särpräglad och påminner om rädisa.

Det svenska namnet på rucolasallat är sandsenap. Arten har i själva verket odlats i Sverige sedan 1400-talet, i första hand som medicinalväxt. Bladen har en urindrivande effekt. Sandsenap har även använts som kräkmedel och medel mot förstoppning.

De olika sallatssorterna har olika smak och konsistens. En del har en mild och ganska beskedlig smak, till exempel huvudsallat, isbergssallat och plocksallat. Andra har mer utpräglad smak, ofta med mer eller mindre beska inslag, till exempel romansallat och endivsallat. Det gör att olika sallater kan passa bra med olika rätter. Tillsammans kan de skapa en smakrik blandning.

Faktaruta

Näringsvärden per 100 g färsk isbergssallat:

  • fibrer 1 g
  • energi 61 kJ/15 kcl
  • kolhydrater 2 g
  • fett 0,1 g
  • C-vitamin 4 mg
  • järn 0,43 mg
  • vatten 95,7 g

 

Faktaruta

Näringsvärden per 100 g färsk isbergssallat:

  • fibrer 1,7 g
  • energi 115 kJ/28 kcl
  • kolhydrater 2 g
  • fett 0,7 g
  • C-vitamin 15 mg
  • järn 1,46 mg
  • vatten 91,7 g

Användning: De olika sallatsorterna kan ätas naturell, tillsammans med andra grönsaker eller med mer matiga ingredienser och dressing. Isbergsallat kan kokas hastigt och serveras varm. Endivsallat kan serveras kokt som tillbehör till kött och fisk, eller som ensamrätt med en klick smör. Den bittra smaken dämpas om endivsalladen får ligga en stund i kallt vatten. Machesallat kan tillredas och ätas på samma sätt som spenat.

Försäljningsperiod: De flesta sallatssorter säljs hela året i Sverige, via import eller från svenska odlingar på friland och i växthus.

Hållbarhet och förvaring: De flesta sallatssorter ska förvaras kallt, vid 0–4°C, gärna i plastpåse till skydd mot uttorkning. Hållbarheten varierar med sort.

Senast uppdaterad (2010-09-24 12:57)