Sparris
Asparagus officinalis
När toppskotten skördats utvecklar sparrisplantan buskliknande, höga grenar med blad som mer ser ut som fjäll eller tornar. Sparris är anpassad för att växa i ett torrt klimat. Det är en mycket gammal kulturväxt, känd redan under antiken av egyptier, greker och romare. Vild sparris förekommer i sydöstra Europa. Odlingar i Skandinavien är kända från 1600-talet och framåt.
FaktarutaNäringsvärden per 100 g grönsak (grön eller vit):
- fibrer 1,5 g
- energi 113 kJ/27 kcl
- kolhydrater 2,4 g
- fett 0,2 g
- C-vitamin 33 mg
- järn 0,7 mg
- vatten 92 g
Användning: All sparris serveras kokt. Koka sparris försiktigt, gärna stående i en hög, smal kastrull. Ordna de ansade buntarna med knopparna åt samma håll. Bäst är att ångkoka dem, eller koka i mikrovågsugn. Koktiden beror på sparrisens tjocklek och ålder. Servera sparrisen varm med smör eller hollandaisesås, eller som tillbehör till kött eller fisk. Den kan också serveras kall med vinägrettsås. Sparris kan även användas i soppor, stuvningar, gratänger och sallader.
Försäljningsperiod: Hela året. Svensk och import från Europa.
Hållbarhet och förvaring: 14 dagar vid 0°C och 1–2 dagar vid 20°C. Bäst förvaras sparris vid 0°C och 95–100 % relativ fuktighet.
Känslighet: Sparris är känslig för värme och uttorkning, något känslig för etylen, men inte alls känslig för kylskador. Producerar inte etylen.
Typiska fel: Röta, ihålighet, felfärgning, uttorkning, hårda knoppar, förorening med sand i knoppen, träighet, dålig snittyta, storlekssortering.
Senast uppdaterad (2009-10-15 07:21)

















