Jordärtskocka
Helianthus tuberosus
Jordärtskocka är en flerårig ört som kan bli upp till 2 m hög. Den är en korgblommig art med gula blommor och stora blad. Näringsrika jordstamknölarna bildas i spetsen av korta underjordiska utlöpare, de används som rotfrukt. Till formen är de oregelbundna, lite knöliga, med ett tunt skal. Knölens innehåll är vitt och saftigt. Det mörknar något vid kokning. Till skillnad från potatis innehåller jordärtskockans knölar inte vanlig stärkelse utan inulin, en sockerart kroppen inte kan bryta ned. Jordärtskockor är därför bra för diabetiker.
Jordärtskockan kommer ursprungligen från Nordamerika och har förts till Europa via Asien (på 1700-talet). Det finns uppgifter om att jordärtskocka odlats i Skandinavien från 1800-talet. Linné lär ha propagerat för jordärtskockor, men arten stod sig inte i konkurrensen med potatisen som är mer lättodlad och ger större avkastning. Idag är yrkesodlingen i Sverige mycket liten.
FaktarutaNäringsvärden per 100 g färsk rotsak:
- fibrer 4,5 g
- energi 289 kJ/69 kcl
- protein 2 g
- kolhydrater 12,9 g
- fett 0 g
- C-vitamin 6 mg
- järn 3,4 mg
- vatten 78 g
Användning: Jordärtskockor kokas bäst med skalen på eftersom de snabbt missfärgas då de skalats. De kokas mjuka i lättsaltat vatten. De kokta skockorna serveras varma med smör. De kan gratineras med ostsås, eller passeras och användas i soppa eller puré. Jordärtskocka kan också användas rå i sallader.
Försäljningsperiod: Hela året. Svenska och importerade från Europa.
Hållbarhet och förvaring: Icke förpackade: 2–5 månader vid 0 °C och 90 % relativ fuktighet. 1–2 veckor vid 20 °C och 60 % relativ fuktighet. Bäst förvaras jordärtskockor vid 0 °C och 95–100 % relativ fuktighet.
Känslighet: Jordärtskockor är något värmekänsliga och känsliga för uttorkning, men okänsliga för etylen och kylskador. Producerar inte etylen.
Typiska fel: Uttorkning, röta, mekaniska skador.
Senast uppdaterad (2010-09-03 10:42)
