Morot
Daucus carota ssp sativus
Morot växer vild i stora delar av Europa, Asien och Afrika. I Sverige förekommer den allmänt i de södra landskapen och mindre allmänt norrut till Uppland. Den vilda moroten har en tunn, vit och träig rot med skarp smak och den är inte ätlig. Den ätliga moroten är förädlad och har odlats i Medelhavsländerna under minst 2 000 år. Troligen fördes den till Norden av munkar.
Moroten har använts som köksväxt, läkeört och till färgning. Äldre odlade former var klarröda eller gula. Den orangefärgade moroten lär ha uppkommit i Holland på 1700-talet.
FaktarutaNäringsvärden per 100 g färsk rotsak:
- fibrer 2,4 g
- energi 186 kJ/45 kcl
- protein 0,6 g
- kolhydrater 8,7 g
- fett 0,2 g
- C-vitamin 6 mg
- järn 0,43 mg
- vatten 87,5 g
Användning: Råa morötter kan ätas hela, skurna, rivna eller pressade som saft. Kokta morötter är goda med litet smör som tillbehör till kött och fisk. Morötter kan också användas i grytor, gratänger, soppor och wok. De större morötterna är saftigare än de spädare och passar därför bättre att riva till råkost.
Försäljningsperiod: Hela året. Svenska och importerade från Europa.
Hållbarhet och förvaring: hållbar cirka 25 dygn vid 0°C och 2–3 dygn vid 20°C. Bäst förvaras morot vid 0°C och 95-100 % relativ luftfuktighet.
Känslighet: Morot är känslig för värme, uttorkning och etylen, men inte för kylskador. Producerar lite etylen.
Typiska fel: Röta, uttorkning, missformning, blastrester (i synnerhet i början av säsongen), spruckna eller avbrutna rötter.
Senast uppdaterad (2009-10-15 07:53)

















