Rädisa

Raphanus sativus Rädisa-gruppen

foto: freedigitalphotos.net

Rädisan är en ett- till tvåårig ört som hör till familjen korsblommiga växter. Bladen är ovala, flikiga och sitter i rosett. Den ätliga delen av rädisan, knölen under bladrosetten, bildas genom att bladbasen sväller upp. Det finns många sorter av rädisa, de kan vara runda, avlånga och variera i färg från helt röd till vitröd eller vit. De ska skördas tidigt, rädisor som fått stå länge i jorden blir ofta träiga och väldigt ”peppriga” i smaken. Rädisans skarpa smak beror på att den innehåller senapsoljor. De är mest koncentrerade i det yttersta lagret. Innehållet där kan vara två till tre gånger högre än i mitten av rädisan. Rädisor är C-vitaminrika och rika på kalium.

Rädisans ursprung är ovisst, men det är en mycket gammal kulturväxt som bland annat odlats i Kina och Japan under lång tid. Romarna blev bekanta med arten vid början av vår tideräkning. Till Nordeuropa kom den på 1500-talet och till Sverige i början av 1600-talet. Men det var först på 1800-talet den blev känd i bredare kretsar i vårt land.

Faktaruta

Näringsvärden per 100 g färsk rädisa:

fibrer 1,6 g
energi 64 kJ/15 kcl
protein 0,6 g
kolhydrater 2,2 g
fett 0,1 g
C-vitamin 33 mg
järn 0,8 mg
vatten 95 g

Användning: Rädisor äts ofta färska, de är goda till ost, dip, i skivor på smörgås, i sallader och i soppor. De kan också kokas lätt och serveras som varmt tillbehör till kött och fisk, eller på en grönsakstallrik.

Försäljningsperiod: Hela året. Rädisor med blast importeras från Holland hela året. Avblastade och plastförpackade finns också hela året, svenska och importerade från Holland och Israel.

Hållbarhet och förvaring: Med blast: 3–5 dagar vid 0–1°C, 2–3 dagar vid 2–5°C och 1 dag vid 20°C. Utan blast: 10–14 dagar vid 0–1°C, 7–10 dagar vid 2–5°C och 2 dagar vid 20°C. Bäst förvaras rädisa vid 0°C och 95–100 % relativ fuktighet.

Känslighet: Rädisor med blast är mycket känsliga för värme och uttorkning, något känsliga för etylen men inte känsliga för kylskador. Producerar inte etylen.

Typiska fel: Uttorkning, röta, bitter smak, insektsangrepp, missfärgad blast, mögel, svampig, mörka fläckar, dålig avblastning.

Senast uppdaterad (2009-10-15 07:55)