Rädisa
Raphanus sativus Rädisa-gruppen
Rädisans ursprung är ovisst, men det är en mycket gammal kulturväxt som bland annat odlats i Kina och Japan under lång tid. Romarna blev bekanta med arten vid början av vår tideräkning. Till Nordeuropa kom den på 1500-talet och till Sverige i början av 1600-talet. Men det var först på 1800-talet den blev känd i bredare kretsar i vårt land.
FaktarutaNäringsvärden per 100 g färsk rädisa:
- fibrer 1,6 g
- energi 64 kJ/15 kcl
- protein 0,6 g
- kolhydrater 2,2 g
- fett 0,1 g
- C-vitamin 33 mg
- järn 0,8 mg
- vatten 95 g
Användning: Rädisor äts ofta färska, de är goda till ost, dip, i skivor på smörgås, i sallader och i soppor. De kan också kokas lätt och serveras som varmt tillbehör till kött och fisk, eller på en grönsakstallrik.
Försäljningsperiod: Hela året. Rädisor med blast importeras från Holland hela året. Avblastade och plastförpackade finns också hela året, svenska och importerade från Holland och Israel.
Hållbarhet och förvaring: Med blast: 3–5 dagar vid 0–1°C, 2–3 dagar vid 2–5°C och 1 dag vid 20°C. Utan blast: 10–14 dagar vid 0–1°C, 7–10 dagar vid 2–5°C och 2 dagar vid 20°C. Bäst förvaras rädisa vid 0°C och 95–100 % relativ fuktighet.
Känslighet: Rädisor med blast är mycket känsliga för värme och uttorkning, något känsliga för etylen men inte känsliga för kylskador. Producerar inte etylen.
Typiska fel: Uttorkning, röta, bitter smak, insektsangrepp, missfärgad blast, mögel, svampig, mörka fläckar, dålig avblastning.
Senast uppdaterad (2009-10-15 07:55)


















