Sveriges Lantbruksuniversitet Umeå Universitet Lunds Univeristet Göteborgs Universitet Örebro Universitet Linnéuniversitetet Chalmers Högskolan Kristianstad Livsmedelsföretagen  Livsmedelsverket Lantbrukarnas Riksförbund Svensk Dagligvaruhandel Sveriges Hotell- & Restaurangföretagare 
Kontakta oss   Sajtkarta
 


Vete

Obs, öppna i ett nytt fönster. PDFSkriv utSkicka sidan

Triticum aestivum mfl

Veteax
fot: Lantmännen
Vete är en högväxt spannmålsart som har ett toppställt ax med korta och tjocka sädeskorn. Det finns flera vetearter och inom varje art också många sorter av denna mycket odlade kulturväxt. Några exempel är vanligt vete eller brödvete (Triticum aestivum), durumvete eller hårdvete (Triticum turgidum ssp turtidium), emmervete (Triticum turgidum) och spelt eller spaltvete (Triticum spelta). Vanligt vete har underarterna vår- och höstvete. Formrikedomen gör att vete kan odlas under mycket skiftande betingelser.

Vetemjöl är den vanligaste mjölsorten, det passar bra till matlagning och bakning eftersom vetemjöl på grund av ett högt gluteninnehåll ger volym åt bröden. Vetemjöl special har en högre proteinhalt än vanligt vetemjöl och innehåller därför mer gluten. Det går att bearbeta hårdare och tar upp mer vatten än det vanliga vetemjölet. Passar därför bra till matbröd och pasta. Fullkornsmjöl av vete kallas för grahamsmjöl. Det kan med fördel blandas med vanligt vetemjöl för att bakningsförmågan ska bli bättre. Mannagryn tillverkas genom att malningen av den hårda vetekärnan avbryts i ett tidigt skede, medan kärndelarna ännu är grova.

Vetenas ursprung och historia är omdiskuterad. Växterna har troligen sitt geografiska ursprung i sydvästra Asien. Enkornsvete odlades redan 10000–9000 f Kr i ett område från Mindre Asien till Syd- och Mellaneuropa. I forntida Egypten odlades främst emmervete som även hittats på stenåldersboplatser i Europa. Under yngre stenålder odlades vanligt vete av kortaxig form i Europa. Hårdvete nådde Europa under 1500-talet.

De första, någorlunda säkra uppgifterna om veteodling i Sverige är från 1500-talet. Dagens brödvete gjorde sitt intåg i Sverige först under 1900-talet, efter ett omfattande förädlingsarbete som gav nya, härdiga sorter. Det var på 1900-talet odlingen av vete fick någon större omfattning.

Faktaruta

Näringsvärden per 100 g vetemjöl (berikat):

  • fibrer 2,6 g
  • energi 1 494 kJ/357 kcal
  • protein 10,2 g
  • kolhydrater 73,1 g
  • fett 1,6 g
  • E-vitamin 0,41 mg
  • vitamin B6 0,33 mg
  • järn 1,19 mg
  • vatten 12,1 g

Användning: Vete är den mest använda mjölsorten till bröd och olika bakverk. Det höga gluteninnehållet gör det lämpligt att använda vetemjöl som ett inslag i brödbak med andra mjölsorter. Ensamt passar vetemjöl till småkakor, mjuka kakor och bullar. Idealmjöl är ett specialbehandlat vetemjöl som innehåller större mjölpartiklar. De löser sig snabbare i vätska och idealmjöl används därför till att göra redningar eftersom det inte bildar klumpar.

Fullkornsmjöl av vete, grahamsmjöl, kan användas till gröt, välling och bak av till exempel matbröd, skorpor, scones och kex. Grahamsmjöl kan också användas till gröt och panering. Mannagryn kan användas till gröt, välling och efterrätter. Bulgur som används till sallader och som alternativ till ris tillverkas av hela vetekärnor som ångkokats, torkats och krossats. Bulgur är en av de viktigaste kolhydratkällorna i det arabiska köket.

Durumvete eller hårdvete har hög proteinhalt och används framförallt för tillverkning av pasta. I Nordafrika och Mellanöstern används durumvete även i bröd och till den arabiska maträtten couscous.

Senast uppdaterad (2009-10-15 09:07)