Färre, större, effektivare

Drygt 1 procent av Sveriges befolkning jobbar med att producera råvaror. De flesta arbetar inom jordbruket. Det finns cirka 70 000 jordbruksföretag i Sverige och cirka 2 600 trädgårdsföretag. Till det kommer cirka 1000 växthusföretag.

Omkring 7 procent av Sveriges yta används för jordbruk och trädgårdsbruk. Det finns 3,1 miljoner ha jordbruksmark varav 2,6 miljoner är åker och 0,5 miljoner är betesmark. Arealen trädgårdsodling på friland är över 12 000 hektar. Växthusföretag omfattar en yta på 3 miljoner kvadratmeter, det vill säga 300 ha.

Det pågår sedan länge en storleksrationalisering i Sverige. Det betyder att antalet företag blir färre och färre, men de som är kvar större och större. Företag med över 50 ha svarar för nästan 70 procent av åkerarealen. Också de allra största företagen med över 500 ha per företag ökar kraftigt. Många av de stora företagen specialiserar sig på en eller ett par produktionsgrenar särskilt när det gäller spannmålsodling och animalieproduktion. Samtidigt ökar gruppen småbruk med extensiv produktion som till exempel odling av slåttervall.

Regional produktion

I Skåne, Östergötland och i Mälardalen domineras jordbruket av företag inriktade på växtodling. Spannmål odlas i stor omfattning, liksom oljeväxter, baljväxter och potatis. Dessutom odlas slåttervall och betesvall, det vill säga grönfoder med gräs och baljväxter, till djuren på stora arealer. I Halland, stora delar av Småland, Gotland och i Jämtland dominerar husdjursproduktionen och i övriga län är produktionen mer blandad och gårdarna små.

Produktionens ekonomiska värde

Det samlade värdet av alla varor och tjänster i Sverige, det vill säga bruttonationalprodukten, uppgår till omkring 3 000 miljarder kronor per år. Jordbrukets bidrag till bruttonationalprodukten (BNP) är ungefär 0,4 procent. Livsmedelsindustrins bidrag till BNP är mer än 3 gånger så stort.

 

Viktiga intäktskällor för jordbruket är spannmål, mjölk och kött. Köksväxter, biodling och till exempel renskötsel ingår också på intäktssidan. Till kostnaderna hör inköp av djurfoder, handelsgödsel, växtskyddsmedel och drivmedel. En betydande del av jordbrukets intäkter utgörs av direktersättningar i enlighet med den europeiska gemensamma jordbrukspolitiken (CAP, Common Agricultural Policy). Den gemensamma jordbrukspolitiken är till för att både skydda producenterna mot låga världsmarknadspriser och för att garantera konsumenterna en säker tillgång till livsmedel till rimliga priser. Ett centralt mål för den gemensamma jordbrukspolitiken är också att produktiviteten i jordbruket ska öka.

Utan ersättningarna från EU skulle inte jordbruket ge någon vinst om förutsättningarna för jordbruket i övrigt var de samma. Ändå är såväl lantbrukarens intäkter som kostnader beroende av priserna på världsmarknaden och kan variera en hel del. Priserna har en påverkan på vilken produktion lantbrukaren väljer att inrikta sig på. Även regelverken kring produktionen i Sverige och i andra länder har stor betydelse för det ekonomiska utfallet i jordbruket.

I vår statistikdel finns tabeller över bland annat driftsinriktningar i olika län och antalet företag med husdjur av olika slag.

Senast uppdaterad (Onsdag, 7 Oktober 2009 10:39)