Djurhållning

Större delen av jordbrukslandskapet präglas på ena eller andra sättet av husdjuren. Slåtter- och betesvallar och fodersäd växer på två tredjedelar av åkerarealen. Dessutom finns det en halv miljon hektar betesmark. Fram till mitten av 1900-talet var den av husdjuren präglade naturen ännu mer dominerande. Beteshagarna, slåtterängarna och den betade skogen utgjorde på 1800-talet en nästan lika stor areal som åkermarken.

Förr var husdjurens roll oftast att omvandla sådant som människan inte kunde äta (gräs, löv, hushållsavfall) till mer värdefulla och näringsrika livsmedel. Efter hand har djurhållningen mer kommit att bygga på växtodlingens spannmål och andra foderväxter. Icke betande djur som grisar, höns och kyckling har ökat i antal. Deras foder består till mycket stor del av spannmål, bland annat vete, korn och havre. Dagens relativt storskaliga djurhållning har i Sverige gynnat dessa djur jämfört med betesdjur som kor och får.

En femtedel av de pengar vi lägger på livsmedel i Sverige går till kött- och köttprodukter. Räknar vi med mjölk och mejeriprodukter blir det omkring en tredjedel. Förändringen har under lång tid gått mot att vi äter mer kött och främst har konsumtionen av kyckling ökat mycket. På tio år har konsumtionen fördubblats till 15 kg per person och år. Vi äter sammanlagt 67 kg kött och köttprodukter per person och år i Sverige.

Nötkreatur, svin, får och fjäderfä

Svensk djurskötsel utgörs av cirka 350 000 mjölkkor fördelade på omkring 6 500 företag och drygt en miljon övriga nötkreatur, som kvigor, tjurar och stutar. Antalet får är drygt en halv miljon. Därtill kommer över 1,5 miljoner grisar, över 5 miljoner höns och över 6 miljoner kycklingar.

Trots att konsumtionen av kött har ökat i Sverige har produktionen minskat av nötkött och gris. Även produktionen av ägg minskar. Konkurrensen med andra länder är stor och billigt kött importeras bland annat från Danmark. Nötdjuren är viktiga för att hålla landskapet öppet och för att bevara den biologiska mångfalden. Därför har regeringen satt som mål att betesmarkerna ska öka i omfattning.

Produktionen av får och kyckling har ökat. Drygt 30 procent av konsumtionen av får är svenskproducerad och det är troligt att produktionen kommer att öka framöver. Kycklingproduktionen är starkt specialiserad och motsvarar omkring 60 procent av konsumtionen. Kycklingproducenterna är anslutna till branschorganisationen Svensk Fågel som har ett rigoröst djuromsorgsprogram och ett system för ursprungsmärkning. I butikerna är den mesta kycklingen som säljs av svenskt ursprung, men i storhushållen är den importerade vanligast av ekonomiska skäl.

 

När det gäller produktionen av mjölk så har den minskat sedan mitten av 80-talet. Antalet mjölkproducenter har också stadigt minskat från år till år. Antalet kor i varje besättning blir större och större. Medelbesättningen har 55 kor. En tiondel av mjölkproducenterna svarar för hela en tredjedel av den totala produktionen. Storleksrationaliseringen är omfattande speciellt i mjölkproduktionen. Effektivitet i produktionen ökar också och idag producerar varje ko omkring 9000 kg mjölk. I början av 1980-talet låg produktionen på cirka 6000 kg. Bakom produktivitetsökningen ligger bland annat avelsarbete, bättre foder och en god djuromsorg. Omkring 6 procent av mjölken som produceras är ekologisk.

Ekonomin i djurhållningen

Lantbruksföretagen blir allt mer specialiserade och de blir större, samtidigt som det totala antalet företag minskar. I södra delarna av landet är husdjursproduktionen mest omfattande. En mycket stor del av svinproduktionen sker i Skåne, Halland och Västra Götaland. Bara omkring 3 procent av svinproduktionen sker i Norrland.

Störst ekonomisk betydelse har mjölkproduktionen. Därefter kommer produktionen av nötkött, gris och fjäderfä. På kostnadssidan finns arbetskraft, foder, kostnader för byggnader, stängsel, veterinär med mera. För djurproducenten har särskilt foderkostnaden stor betydelse.

Produktionen av mjölk är reglerad genom mjölkkvoter som är en del av EU:s marknadsskydd. Kvoterna anger hur mycket en gård får producera. Systemet med mjölkkvoter ska avskaffas till år 2015. I EU:s marknadsskydd ingår också lagring av överskott. När det gäller mjölk lagras överskotten bland annat i form av mjölkpulver. Även exportbidrag i olika former ingår i marknadsskyddet.

Odling och import av foder

 

Mer än tre fjärdedelar av åkermarken används för att producera foder till husdjuren. Vallodling och odling av spannmål dominerar. Men det odlas också proteingrödor som ärtor och bönor till djuren. Oljeväxter som raps och rybs utgör en viktig del av djurens foder och bland annat används resterna från tillverkningen av matolja som djurfoder. Även andra restprodukter från livsmedelsindustrin används som foder, exempelvis potatisrester från stärkelsefabriker och kornrester från produktionen av öl.

Importen av djurfoder är knappt 1 miljon ton och består till stora delar av proteinfoder som sojabönor.  Det sker också en export av djurfoder från Sverige på omkring 150 000 ton per år. Det importerade fodret utgör mindre än 10 procent av djurens totala konsumtion i Sverige. För att stimulera odlingen av proteingrödor finns det ett ekonomiskt stöd för baljväxtproduktion inom EU. Det är på cirka 500 kr per hektar.

Livsmedelssäkerhet och djuromsorg

Den svenska produktionen av livsmedelsråvaror håller en hög kvalitet. Exempelvis överstiger resthalterna av kemiska bekämpningsmedel ytterst sällan fastställda gränsvärden och bakterien salmonella är mycket ovanlig i animalieproduktionen.

Även andra djursjukdomar som bakterien campylobacter i kyckling har liten utbredning i Sverige jämfört med andra länder, men campylobacter orsakar ändå infektioner hos människan varje år. Bakterien överförs från djur till människa och för att undvika smitta är hygienen i köket väsentlig och likaså är det viktigt att tillagningen sker till minst 70 grader. Utbredningen av campylobacter i svensk kyckling produktion har minskat under hela 2000-talet och kan troligen minska ytterligare bland annat genom att djurskötarna är noga med att inte föra med sig smitta från andra djurslag in i kycklingstallarna.

I februari 2006 diagnostiserades en ko i Sverige med sjukdomen BSE (bovin spongiform encefalopati), mer känd som galna ko-sjukan. Kon visade sig ha en ytterst ovanlig form av sjukdomen som endast upptäckts hos djur som varit över åtta år gamla. Därmed kan man hävda att Sverige hittills varit förskonat från galna ko-sjukan.

Vi har också en strikt policy när det gäller användningen av antibiotika till djur. Den får inte användas i förebyggande syfte vilket gjort att problemen med antibiotikaresistens är jämförelsevis liten i Sverige.

Den svenska djurskyddslagstiftningen hör till den mest långtgående i världen. Reglerna är också strängare i Sverige än i andra länder inom EU. Exempelvis är det lagstadgat att mjölkkor, får och getter ska vistas utomhus under sommaren. Grisar ska vara lösgående, de får alltså inte stå uppbundna och de ska ha riklig tillgång till halm. Det är i Sverige förbjudet att klippa grisarnas svansar och att trimma näbbarna på höns och kycklingar.

Senast uppdaterad (Fredag, 9 Oktober 2009 11:31)