En föränderlig bransch

Inom livsmedelsindustrin pågår stora förändringar. Genom Sveriges inträde i EU 1995 öppnade sig nya möjligheter för nya aktörer på den svenska marknaden samtidigt som svenska varor lättare kan exporteras till andra länder. Detta har naturligtvis inneburit en ökad konkurrens men också nya möjligheter för livsmedelsindustrin.

Livsmedelsindustrin påverkas i hög grad av nya livsstilar som medför att konsumtionsmönster och matvanor ändras. Antalet enpersonshushåll ökar, antalet måltider som äts i hemmet minskar liksom antalet traditionella måltider. Ett mellanmål eller något "snabbt" på väg till, eller samtidigt med en aktivitet är vardagsmat för många. De nya matvanorna medför att konsumenterna har behov av nya produkter och mer information om bland annat produkternas innehåll och ursprung. Konsumenternas intresse för både hälsa och miljö har ökat under senare år, vilket bland annat syns i industrins ansträngningar att minska användningen av tillsatser i maten och pågående arbete med klimatmärkning av maten.

Livsmedelsförädling i stor och liten skala

Tillverkningen av en livsmedelsprodukt kan i många fall vara en mycket komplicerad process. I sin enklaste form sker omvandlingen från råvara till färdig produkt i några relativt enkla steg, till exempel inom kvarn- och sockerindustrin. I kvarnen mals spannmålen till mjöl – stegen i förädlingskedjan är: torkning, rensning, malning, siktning och paketering. I sockerindustrin processas sockerbetorna till vanligt vitt socker genom i huvudsak: tvättning, sönderdelning, kokning, centrifugering och torkning. Biprodukter från sockertillverkningen är bland annat fibrer och melass som används till djurfoder.

Slakt, - styckning, charkuteri- och färdigmattillverkning är exempel på tillverkning i flera och mer komplicerade steg. Denna kan ske i samma anläggning, men vanligtvis sker tillverkningen i olika specialiserade företag. Det finns en trend mot ökad specialisering på en eller ett fåtal produkter med hög automatisering i tillverkningen inom många livsmedelsföretag. De större företagen med över 250 anställda tenderar att bli fler och samtidigt mer tekniskt avancerade.

Småskalig livsmedelsförädling

En annan trend går mot mer småskalig och även hantverksmässig produktion. Med småskalig livsmedelsproduktion menar man inom EU företag från 0 upp till 250 anställda. De riktigt små företagen (mikroföretag med upp till 10 anställda) har under senare år blivit fler. Antalet nystartade enmansföretag har också ökat på senare år. Många av dem profilerar sig tydligt genom att sälja livsmedel med ett visst geografiskt ursprung, framställda med traditionella och hantverksmässiga metoder.

De småskaliga livsmedelsproducenterna har en mycket stark koppling till råvaruproduktionen. Många av företagen både producerar råvaror, förädlar och säljer produkterna i egen gårdsbutik eller på torget. Andra företag har basen i industrin, men köper bara in råvaror med ett visst geografiskt ursprung. Konsumenternas intresse för dessa varor har ökat vilket har gjort att detaljhandelskedjorna gör betydande satsningar för att utöka sitt sortiment med lokala och regionala produkter.

Varumärken

Det finns i livsmedelsindustrin mer än i de flesta andra branscher en stor mängd varumärken och företagsnamn som är allmänt kända. Dessa varumärken möter konsumenten varje dag. Ändå är livsmedelsindustrin som helhet tämligen okänd.

Varumärkena står ofta som en garant för kvalitet i konsumenternas ögon. Findus, Felix, Gevalia, Marabou, Axa och många många fler varumärken är välkända och produkterna håller en jämn kvalitet. Bakom kulisserna sker teknikutveckling, effektiviseringar, omlokaliseringar och ägarbyten, men varumärkena består.

Handelns egna varumärken

Fram till för cirka femton år sedan fanns nästan uteslutande tillverkarnas egna varumärken på de produkter som såldes i dagligvaruhandeln. Därefter har handelns egna varumärken (EMV) ökat kraftigt.

År 2008 hade de tre ledande dagligvarukedjorna, ICA, Coop och Axfood, en EVM-andel på mellan 17 - 21 procent av omsättningen. (ICA 18 %, Coop 17% och Axfood 21%). Denna utveckling håller på att skapa en ny relation mellan industrin och handeln med påtagliga förändringar av branschens struktur som följd. I länder som Tyskland, Frankrike och Storbritannien har utvecklingen gått ännu längre. Där är EMV-andelarna mellan 35 – 45 procent inom dagligvaruhandeln

 

Många, bland annat Konkurrensverket, pekade till en början på riskerna för att denna utveckling ska leda till ett urvattnat produktsortiment. Inte minst de mindre företagen upplevde i många fall utvecklingen som ett hot, då deras produkter riskerar att trängas ut till förmån för handelns egna varumärken.

Men idag anger en majoritet av företagen att produktionen av EMV-produkter antingen varit positiv för lönsamheten eller inte påverkat lönsamheten alls. Omkring 60 procent av livsmedelsföretagen som är medlemmar i branschorganisationen Li, Livsmedelsföretagen, är tillverkare av EMV-produkter och omkring en femtedel av deras totala produktion utgörs av EMV-varor.

Det är rimligt att anta att så länge andelen EMV-produkter i de olika företagen inte är alltför hög så har livsmedelsindustrierna också en visst mått av förhandlingsutrymme, men den dag då EMV-produkterna tar över blir det i än högre grad detaljhandeln, det vill säga beställarna av EMV-varor, som styr.

 

Senast uppdaterad (Torsdag, 22 Oktober 2009 12:24)